Filosofi

Att utöva en idrott och forma sin kropp har många fördelar, inte bara medicinskt utan även socialt. Många gånger fyller idrottandet en viktig social roll där vardagens stress kan sättas åt sidan. Att kroppen, rent fysiskt, mår bra av att träna och sättas i rörlighet är ingen hemlighet men det är viktigt att träningen utförs på rätt nivå och på rätt sätt för att undvika att slitage och skador uppkommer.

Skador leder till lidande för idrottaren på både kort och långsikt. En skada medför att utövaren förlorar viktig "aktiv" tid på plan och får istället spendera mer tid vid sidan av planen. Skador ökar dessutom risken för att utövaren tappar sin form och glädje för att idrotta. En skada innebär dessutom en ökad risk för nya skador.

För att undvika att skador överhuvudtaget uppkommer är det således av största vikt att vi lär oss att träna skadeförebyggande.

Under mina år som idrottsman var det, enligt min mening, alldeles för många ungdomar och seniorer som fick sluta med sin idrottsliga karriär för tidigt pga skador. Med rätt kunskap och rätt bedömning kunde många av dessa skador ha undvikits. Skadorna som orsakat att spelare, trots sin stora kärlek och glädje till sin idrott, fått vända den ryggen skulle inte behövt uppstå. Genom att träna skadeförebyggande kan utövaren även undvika de långsiktiga konsekvenserna som socialt och fysiskt nedsatt livskvalité som skador ger upphov till.

Idrott är ett av de finaste och mest glädjespridande aktiviteterna som vi människor gärna ägnar oss åt. De kortsiktliga och långsiktiga resultaten av idrott är ovärderliga och överväger klart de skaderisker som finns i idrottens värld. Om man dessutom har i åtanke de möjligheter som skadeförebyggande träning medför blir svaret än mer entydigt, att träna rätt är således ett mycket klokt beslut.

/Ashkan Kiani, Läkare och ansvarig för projekt Knäglädje